Efter helgens Sweden Social Web Camp har jag flera gånger berättat för bekanta om mitt äventyr i skärgården. Jag har förklarat konceptet unconference och utgjutit mig om hur häftigt det är att hundratals människor går med på att bussas i timmar till en liten kobbe vid världens ände och jag har babblat om hur absolut übernördigt roligt det är att sjunga geeky allsång i ett väldigt stort tält. Men så fick jag frågan ”vad lärde du dig där då?” och då insåg jag plötsligt vad det är för gnagande känsla som jag burit med mig sedan jag i duggregnet lämnade sswc i söndags; jag är ju faktiskt lite besviken.
Eftersom jag hade läst om den första sswc-konferensen och eftersom jag visste att ”alla” som är något att hänga i julgranen när det gäller sociala media skulle delta så tänkte jag att – shit, det är här jag kommer att få lära mig allt som jag inte kan om ämnet (och det är mycket det). Men så blev det inte riktigt.
Jag har varit med om intressanta diskussioner, hört om nya koncept och verktyg, småpratat med oerhört trevliga människor och klappat fåren – men jag kan inte säga att jag lärt mig något väsentligt som jag kan använda i min vardag. Kanske gick jag på fel sessioner, kanske hade jag fel förväntningar – att döma av de blogginlägg jag läser så är ni andra helnöjda med helgen – men för mig kändes det som att sessionerna inte riktigt hann gå på djupet, att det mesta blev relativt ytligt.
Jag ångrar inte att jag åkte, det var en upplevelse att vara med, och all respekt till arrangörerna och Tjärös personal för själva arrangemanget, men om upplägget är det samma tror jag inte att sswc 2011 är för mig.
PS. Boken är fantastisk, vilket jobb du har lagt ner Mattias Boström @piratforlaget!
Mitt första försök med friläggning :)
